© prick i - viveka sjögren ord och bilder, 2012
cv
Född 1966 i Stockholm, sedan 1995 bosatt i Delsbo med 4 barn, många djur och de blå blå bergen utanför fönstren.
Verksam som författare, illustratör, lärare, skrivpedagog, styrelseledamot, projektledare.
Typ.
titta också in på:
http://www.illustratorcentrum.se/
http://www.forfattarformedlingen.se/
http://www.forfattarforbundet.se/
http://www.kabusabocker.se/
Kontakt
Viveka Sjögren
Näsbyn 202
820 60 Delsbo
tel. 0653-100 56
070- 250 6991
mejladress: vi.sjogren@telia.com
Böcker:
Ettan och de andra, Norstedts 1993
Bertil och Råttan Rutger, Norstedts 1993
Bertil och Råttan Rutger på skogspromenad,
Norstedts 1995
Råttan Rutger och Isbiten, Norstedts 1995
Pusspinnen, Norstedts 1995
Olsson till salu, Bonnier Carlsen 2003
Olssons lilla bokstavsbok, Bonnier Carlsen 2004
Olssons lilla sifferbok, Bonnier Carlsen 2005
Den andra mamman, Kabusa Böcker 2007
Pressröster om Den andra mamman:
"Viveka Sjögren har skrivit en vacker och mångbottnad bilderbok. Väl gjord och väl tänkt. Som alla goda sagor tål den att läsas om och om igen."
MAGNUS WILLIAM.OLSSON, AFTONBLADET
"Berättelsen Den andra mamman svävar mellan en verklighetsförankrad förortsvardag och underbar vild frihet."
KRISTIN HALLBERG, SVENSKA DAGBLADET
Om Den dagen:
"Sjögrens lyriska berättelse är en av de vackraste jag har stött på."
JONNA FRIES, SMÅLANDSPOSTEN
Den dagen, Kabusa Böcker 2008
Joy till världen, Libris förlag 2010
I den tysta minuten mellan, Kabusa böcker 2011 -AUGUSTNOMINERAD
Nominerad till Barnens Romanpris, Sveriges radio
Om I den tysta minuten mellan:
"En fin bok om ömtåliga känslor för lyhörda mottagare."
YING TOIJER-NILSSON, SvD
"Det måste sägas på första raden: Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan är en alldeles oerhört välskriven, ömsint och konstnärligt utformad bok."
STINA NYLÉN, GP
I hennes språklandskap är sorg något man kan ha på sig och gympaskorna som bärs av den man är förtjust i kan ge elektriska stötar. Jag får också stötar, av vind som river sönder hav och hur blickar kan studsa över golvet som gummibollar. Jag läser med pennan i handen.
Maria Nygård kultur@unt.se
Nu är jag skrivpedagog också. Jodå. Certifierad. Från Skurups folkhögskola.
Som skrivpedagog är jag fylld av knep och tips och sätt att arbeta med skrivande människor i alla åldrar.
Det är en fantastisk uppgift att få fylla rummen med änglar!
Skrivpedagogen kan verka på vitt skilda platser - skola, förskola, arbetsplats, skrivarcirkel, kick-off, privata arrangemang -
och skrivpedagogen kan göra korta eller långa insatser; allt från en timmes lustfylld skrivlek till långtgående litterär skulpturering.
"Mellan alltid och aldrig
är det som allt sker
en andlös sekund
när man minst väntar det
förändras världen"
ur boken Över vattnet går jag av PIA TAFDRUP
Unna dig en andlös sekund.
BLÄCK
är en kvinnlig litterär grupp i X län, tämligen nykläckt, med starka ben.
Vi är:
Anna-Clara Tidholm
Aase Berg
Anna Jörgensdotter
Helene Rådberg
Carolina Thorell
Vi har en hemsida:
www.forfattarblack.se
Senast aktuella med pjäsen Vi skulle ju handla på Folkteatern i Gävleborg.
www.gavlefolkteater.se
ur boken Den dagen:
Det var egentligen en alldeles vanlig dag,
den dagen då det hände.
Då hade vi ett eget hem.
Fast jag var så liten minns jag våra väggar och den
runda öppningen med himmel i. Det var min bit
av himlen, brukade jag tänka, och löven som
blåste förbi, det var mina löv.
Mamma och pappa matade oss hela dagarna,
de flög och flög.
Runt omkring oss bodde våra grannar.
Deras ungar var också små, som vi. Vi kunde höra
dem, och vi längtade efter att få leka med dem. Vi
ville ut i vinden och blåsa som löven.
Ur "I den tysta minuten mellan"
Augusti 2010.
Nu står den på hyllan.
Han har ställt den mellan de andra sakerna, och det syns att den är ny här, för allting i rummet har ett tunt lager damm på sig efter veckorna han har varit borta.
Allting utom den lilla stenfågeln som nästan lyser med sin mörka yta.
han har suttit länge och bara hållit i den, och värmen från hans hand har gjort den blank och djupt svart. Lika svart som klipporna av lava som fortfarande känns så nära. Tänk om han kunde gå ur sitt rum, öppna dörren och se dem, klipporna, molnen över fastlandet, höra vinden blåsa över de stora ytorna, höra vågorna nere i hamnen ...
Men när han tittar ut genom fönstret ser han bara träden, de gamla vanliga träden. Gröna och lummiga skymmer de sikten. Här får inga riktiga vindar plats, de skulle bara fastna i trädkronorna.
Fågeln av sten tittar på honom från hyllan med sina svarta ögon. Bredvid den ställer han den lilla blå bilen. Och fotot av Kettil med den krusidulliga guldramen runt. Pappa. Vind i håret, himmel. Och den där blicken som inte riktigt går att möta, som tittar på något annat. Vad kommer han aldrig att få veta.
Den här sommaren. Han vill inte glömma en sekund.
Några ord om ... att hugga i sten
Men han håller henne kvar, drar henne in mellan stenhalvorna. Ficklampan lägger vitljus på hans hand när han rör vid den skrovliga, nya ytan. Ådrorna välver sig uppsvällda över handryggen.
- Ser du!? säger han och tittar rakt in i henne.
- Miljoner år av mörker. Här har du den nu.
Han tar hennes hand och trycker den mot den uppfläkta stenen.
- Känner du?
- Jag måste gå, säger hon. Barnen…
Han släpper taget om hennes hand, vänder sig om, börjar plocka med kilarna. De klirrar stumt mot varandra när han lägger dem i verktygslådan.
- Gå du, säger han. Jag kommer snart.
Hon står kvar som om hon väntar på något.
Stenen pumpar ut sin uråldriga svärta i kvällen.
Och hon hivar upp 2-åringen på höften, går tillbaka mot huset, genom gräset, in i dunklet, in över jungfrumarken.
ur novellen Jungfrumarken